Arbetsgivare har en skyldighet att verka för en jämn könsfördelning, det kan arbetsgivaren göra genom att säkerställa att de fysiska arbetsförhållandena är anpassade till både kvinnor och män. Arbetsgivaren kan också se till att de organisatoriska förhållandena anpassas för att passa både kvinnor och män som är småbarnsföräldrar.

Arbetsgivare har en skyldighet att dokumentera aktiva åtgärder för att skapa en arbetsplats med lika rättigheter och möjligheter för kvinnor och män. Varje år ska dessutom en lönekartläggning genomföras med syfte att upptäcka och åtgärda osakliga löneskillnader mellan kvinnor och män.

Utöver detta ska arbetsgivaren verka för att förbättra de psykosociala arbetsförhållandena genom att motverka fördomar och negativa attityder kring kvinnor och män i arbetslivet.

Jag anser att det sistnämnda är den största utmaningen för en arbetsgivare och jag tror att vi har en lång väg att gå innan vi närmar oss ett jämställt arbetsliv.

Att anpassa de fysiska förhållandena borde vara en av de enklare åtgärderna att genomföra. Att erbjuda flexibla arbetsplatser och arbetstider är likaså enkelt för de flesta arbetsgivare där arbetet inte behöver utföras på en bestämd fysisk plats beroende på verksamhetens natur.

Fördomar och attityder kring manligt och kvinnligt är dock oftast djupt rotade och förändras inte över en natt, oavsett om de fysiska och de organisatoriska arbetsförhållandena anpassas på ett utmärkt sätt. Detta gäller för både kvinnor och män.

Fördomar och attityder kring manligt och kvinnligt i arbetslivet förändrar vi genom samtal och diskussioner i vardagen och genom ett medvetet agerande för att göra annorlunda, bryta mot tidigare mönster formade av fördomar och attityder.

Alla åtgärder som vidtas har en mindre genomslagskraft om vi inte samtidigt varje dag jobbar med fördomar och attityder kring kvinnor och män i arbetslivet. Det är ett arbete som vi måste genomföra varje dag, på alla nivåer i företaget, från ägare och styrelse, till VD, chefer och medarbetare.

Att jag blev utsedd till VD på ett bolag i First-koncernen när jag var gravid i vecka 38 är inte en slump. Möjligheten fanns eftersom bolagets ägare och styrelse arbetat med företagets värderingar under många år innan. Både i styrelserummet och på arbetsplatsen. Jag upplevde att jag hade lika rättigheter och möjligheter som en man och arbetsgivaren visade i handling att så var fallet.

Skulle företaget ha valt bort en potentiell manlig VD med en partner som var gravid i vecka 38 med deras gemensamma barn? Förmodligen inte. Ägare och styrelse gjorde ett medvetet val att bryta mot normer och vanliga mönster och de utsåg mig till VD “trots” att jag var gravid i vecka 38, precis som de skulle ha gjort med en man som inom kort skulle bli förälder.

De gav mig som kvinna samma rättigheter och möjligheter som en man skulle haft och jag utsågs till VD. För det är jag stolt över min arbetsgivare och evigt tacksam.

Företagets agerande skickade också en viktig signal till alla anställda medarbetare men också till potentiella framtida medarbetare, kunder och andra intressenter - att vi är för en jämställd arbetsmarknad och att kvinnor och män har lika rättigheter och möjligheter på First.

Att rekrytera utifrån kompetens och inte kön är en fråga som ligger mig varmt om hjärtat. Som rekryteringsföretag är det vårt ansvar, en möjlighet och en viktig uppgift att hjälpa våra kunder att rekrytera rätt person oavsett kön.

Det ger mig Måndagslycka och det är Firsts viktiga bidrag till en jämställd arbetsmarknad.

Sandra Solomon
VD, First